jag hade visst en blogg!

men gu vad kul, jag hade verkligen glömt bort den här bloggen.

när jag läser den tycker jag mitt liv verkar helt sjukt deppigt. det kanske det är? har varit?
anyhow, det är ett liv iaf. värt att dokumentera.

okej, har tänkt en stund. ska börja skriva här igen när jag är uttråkad bara för skojs skull.

jag har blivit kär i en annan bloggare som heter hejsonja.se hon inspirerar mig till att tänka roliga tankar. en annan som gör det är vera härekörven. hon är duktig på många saker. t.ex. att fota och rita och inreda klubblokaler. alltså. hon är bäst.

jag sitter i lund. är så extremt trött på lund. lund är som en blötsur hästfilt över mitt ansikte som luktar extra gödsel. jag kan inte göra något viktigt här. inte ens tänka. min hjärna försöker tränga sig ut ur lund genom facebookchatten och ut i det fria.

men ändå måste jag sitta här och möga ihop någon slags kvasi-smart uppsats. samt arbeta extra med att administrera någon annans forskning. och vara så jävla tacksam för det.

obz viktigt här i lund är att man skriver Member States med stor bokstav på rätt ställe. Ja, just så. och andra såna frågor man kan gräva ner sig i är om Directives ska skrivas med liten eller stor bokstav, beroende på om man syftar på ngt SÄRSKILT direktiv eller bara så en hög gulliga direktiv i allmänhet. det är alltså EU-direktiv jag pratar om.

nu går jag nog upp i personalrummet och tar mig en kaffe med en skvätt av ngn annans mjölk i. over and out.

respektabilitet

Ibland känner jag att jag måste upprätta någon slags respektabilitet för mig själv. Akut. Jag vet inte vad det är som påkallar känslan, men det blir helt plötsligt för bekvämt. Det är när jag tillåter mig att gnälla över saker som jag valt självmant, det är när det uppstår en risk för stagnation, när jag längtar efter "lata dagar" och tvivlar på mig själv. Jag behöver skärpa mig, deala med min taskiga självkänsla och inse att det inte alls handlar om att k.l.a.r.a. a.v. Det handlar om att upprätta respektabilitet inför sig själv och för de syften som man ålagt sig att eftersträva i sitt liv.

en dag i mitt liv

hej bloggen.
jag är så kluven till mitt liv. det är så bra men så förtärande. jag flänger runt hit och dit, försöker läsa på tåget, försöker läsa på lunchen, försöker läsa de 15 minuterna innan föreläsningen, försöker försöker. När jag väl dukar upp situationen, när läsningen borde vara ideal, då somnar jag huvudstupa ner i valfri juridisk litteratur. det spelar ingen roll hur utsövd jag är, eller ens hur intresserad jag är, jag somnar ändå. Sedan blir det kväll och natt och morgon igen och det börjar om. Allt runt omkring är ju fantastiskt; jag har gått på alla föreläsningar, jag trivs på mitt jobb, jag har Dan och får spela musik inför folk, it's all good. Men så det här med studier, är jag ute och cyklar? Kan jag något om juridik? Ibland känns det så, ibland inte.

återkomsten

Nu bor jag här istället. Skunkdagboken höll ändå på att självdö. Den provocerades tillfälligt till återuppståndelse, men jag insåg att det var dödsryckningar. Hädanefter sker uppföljningen här i en miljö där jag kan agera moderator.

En kopia av dagens och gårdagens inlägg. En röd tråd att följa.
Fredrika, du är min inspiration. Hence låter vi irritationen flöda!

	[2008-04-20 11:44:59.0]
Rihanna - Don't Stop the Music (BFG-9000 Remix) 15:08 jag blev irriterad över att vi av okända åhörare uppfattades som kaxiga. så konstigt, jag borde ha tagit det som en komplimang. när jag nu tänkt efter kan jag konstatera att det förmodligen handlar om att vi inte ens FÖRSÖKT vara kaxiga. än. ser vi kaxiga ut? är det ett kaxigt namn? spelar vi kaxigt? luktar vi kaxigt? har vi kaxiga dialekter? är själva idén om att en tjej tar plats bakom en mixer kaxig? jag blir glad för omskrivningen när jag tycker att vi förtjänar den, men om vi redan nu anses vara "kaxiga" kan bara ana vad omdömet kommer vara när vi verkligen beter oss kaxigt. förnimmelsen av det normativa motståndet hägrar i rökmaskinsförtätad luft: det är kaxigt att vi ens ÄR där och GÖR just det vi gör. 16:37 det är ingen som har påstått att det är lätt att vara subversiv. å andra sidan; om det inte fanns ett motstånd skulle skulle aktionen inte tjäna något syfte. 16:39 och ja, det lättaste sättet att underminera en subversiv aktion är att revidera den och kalla den verkningslös. välplanerade försök att sticka hål på någons självförtroende, att försöka "ta någon ur villfarelsen om den egna kapaciteten" måste genomskådas och ignoreras. det gäller att vara hal, låta missunnsamheten rinna av en som vatten av en gås. självdistansen och självbevarelsedriften är räddningen. 17:03 det finns även andra, större och mer samhällsorienterade handlingar med grund i en subversiv agenda. som den jag planerar just nu. det finns inget varande, bara ett görande och mängder av plattityder att greppa för att formulera sig rätt. 17:10 att citera andra bådar osjälvständighet. att citera sig själv bådar stagnation.
	[2008-04-19 18:03:36.0]
17:59 det stör mig att vissa ser utveckling in terms of röra sig från plats a till plats b. förflyttning är i princip det simplaste en människa kan åstadkomma. flykt är kanske ett familjärt fenomen? bättre fly än illa fäkta, eller kanske bättre fly än att fäkta över huvud taget. en strand i thailand, en cool stad i syd/mellaneuropa, eller varför inte norge eller island? för att till sist hamna där alla hamnar... ja just det. i stockholm. där man armbågar sig fram i credträsket med sitt halvtaskiga cv och en agenda full av hybris. congrats! du har just vunnit årets småstadskultur goes urban-pris! om du har tur får du ett andrahandskontrakt på södermalm! p.l.e.a.s.e.

ny blogg

nya tag, ny blogg.
jag tänker blogga min själ till salvations, läsare eller ej!